Har fått jättemånga frågor om vi har slutat att rida/sköta Sham och Nelson ..Nu hade jag tänkt att svara på de.

Ja,vi har slutat att rida på Sham och Nelson . Vi flyttade ju Totte för att han ska ridas bättre(fanns typ inga ridvägar där) .Få mer tränings möjligheter. Vare gång vi red så red vi kanske 30 minuter. 

 

Nu satsar vi ju förfullt på Småtte. Annars blir det ju att man åker till småbusarna typ lika mycket som förut.Det har vi varken tid eller ork till. 

Men självklart hälsar vi ju på dom ibland.Klart vi saknar dom,men det blir bara bättre och bättre(att vi inte tänker på dom lika mycket). Men när man tittar på bilder på dom så börjar man tänka på dom,bli lite ledsen. 

Sham red vi ju på i över 2 år. Det var han vi lärde oss alla grunderna på.

 

Första hoppträningen tror jag att han kastade av oss ca 5 gånger. Första hopptävlingen kastade han av oss båda på andra hindret.Sen lärde man ju sig alla hans knep. Min och hans första dressyrtävling vann vi ,över D-ponnysar.Det var en grym känsla.Ärovarv med en gul/blå rosset.Han kom trea på KM (i dressyr) med Fanny.Har haft otroligt många roliga minnen med honom. Han vann dressyrtävlingar mot stora ponnysar..Hoppade som en gud på tävling och träning. Vi var oslagbara tillsammans. Men en resa har alltid sitt slut. Men han finns ju . Busade ute i skogen tyckte han va superkul.Vi hade alltid roligt tillsammans. Världens busigaste och snällaste var han. Vi litade på varann upp till 100 . Det är sånt man kan börja tänka på ibland.För några månader sen när vi hälsade på honom så gnäggade han och galopperade när vi kom .Han känner ju igen en . 

 

Nelson har vi ju inte känt/skött om lika mycket .Men klart man saknar han också.Det var ju vi som red in honom.Lärde an alla grundera . Han var också en riktig buse. Vi lärde honom att hoppa.Puss!Tack för den underbara tiden vi haft med er Sham och Nelson! <3 .